den gröna vintern
Uppehåll? Vet inte om det är en befogad fråga om man inte ens ser till att få plats med blogg i sin prioriteringslista. Men det var länge sedan jag skrev och det beror förmodligen (absolut) på att livet har varit fullproppat med tapetrivning, spackel, spackel spackel, knivar, flyttkartonger, 70 meter väv, 9 liter spackel (älskade spackel) och X antal liter färg.
Samtidigt har jag försökt hinna med den utbildning jag så länge velat komma in på, vilket nu känns idiotiskt att dra igång en flytt när jag äntligen börjat läsa det jag vill. Till mitt försvar kan jag säga att både Adde och jag lever efter att ständigt vara efterkloka, så dumheten i min får ta den smällen.
Hur som haver, nu bor vi här. I skogen, på en bondgård.
I ett hus som bygdes i slutet på 1800 talet.
Vårt höga tak i gamla lägenheten har bytts ut mot 210 cm i takhöjd.
Öppna spisen i lägenheten (som det var eldförbud i) har bytts ut mot två kakelugnar och en järnspis,
varav ena kakelugnen går varm varje dag.
Det fattas i pricip bara att vi var tvunga att hämta vatten i brunn så hade vi förflyttat oss tillbaka i tiden till ungefär när huset bygdes.
Det som dock gör mig allt med nervös är saknaden av snö.
Min födelsedag börjar ju faktiskt närma sig och vad vore en födelsedag i december utan snö? Ska jag vara ärlig kan jag lika gärna strunta i allt vad adventspynt och julpynt heter utan snö.
Jag längtar så efter att få titta ut över kohagen utanför studierummet (ja jag har faktiskt ett eget sådant nu) och se snö täcka den nu för gröna kuperade kohagen.
Nu väntar föreläsning med uträkningar i skolan. 
på svensk mark igen...
På lördagen gick vi upp skapligt för att göra stan. Det blev både den ena och den andra butiken och onda fötter, men vi var väl nöjda i slutet av dagen. Däremot blev vi fruktansvärt förvånade när vi mitt på Karl Johan blir omfamnade av Steff och hans mamma. Av alla människor som gick där i lördagseftermiddag, så ser Terry oss. Roligt som fasen och otippat deluxe.
Kvällen spenderades sedan på balkongen med gott vin och skratt.......
I söndags drog Adde och jag iväg igen så han fick avreagera sig på gamlebyn och vi åkte runt på trikken i vanlig ordning och dumglodde. Vi gick även förbi kyrkan där minnescermoni hölls för offren från bombattentatet och från Utöya. Sedan flyttades cermonin till en byggnad i närheten av Eva och Claes lägenhet och då förstod jag varför polisen ockuperat det närmaste hotellet hela helgen.....
Nu är det däremot slut på slapptiden för alldeles strax ska jag iväg och hämta fågeln, hem o lämna honom för att åka vidare till mamma och lämna väska och hämta spackelspatlar. Sedan måste jag iväg till huset och börja bredspackla.....Skönt med lite vila i helgen i alla fall.
en bild säger ganska mycket mer
det tog en väldans tid....
Update:
Sommaren inleddes med en dagsutflykt till Dalarna och att titta på hus häromkring.
Sedan har jobb fyllt våra dagar till max. Adde har kört järnet på sopbilen och jag har sprungit på demensboendet. Dessvärre har vi jobbat om varandra nästa hela sommaren.....t.ex. Adde börjar 6-14, jag börjar 17-21. Så vi har inte haft så vidare mycket vardagar för oss.
Nu har världens projekt påbörjats. Att flytta in i ett hus som är över 100 år blir ju inte alls lika smidigt som att flytta in i en 40-tals lägenhet. Till att börja med är det cement som figurerat som fog/tätning, som nu rasar sönder. Det sitta sedan inte bara en eller två gamla tapeter på väggarna utan 5 lagar ovanpå varandra som är lika tjocka som tidningar.
Men att vi sedan har två intakta kakelugnar (en tredje som är ett frågetecken) och järnspis i köket får väl kompensera upp det mesta, resten kompenseras av min efterlängtade inglasade veranda men en väldans massa spröjs.
Annars vet i tusan vad vi haft för oss. Jag och röda faran far o flänger lite överallt om dagarna när jag väntar på jobb. Aldrig har jag besökt mamma så många gånger i veckan som under denna sommar, men vad gör väl det. Vi har firat en massa folks födelsedagar och jag har tappat min förlovningsring på jobbet.
Dagarna kommer nog börja gå ännu fortare än de gjort tidigare nu med jobb, plugg och samtidigt flytta igen. Att vi inte kan ge oss. För precis ett år sedan hade vi slitit färdigt i denna lägenhet som är helt underbart, och nu ger vi upp allt för att börja om på ett nytt ställe. Det måste vara rastlösheten.
Helgen som kommer nu blir däremot utan knivar, tapeter, damm och flisor. Vi åker upp till Oslo då för att hälsa på Addes mamma och man. Jag har inte varit där sen förra sommaren så det blir roligt att komma ifrån lite för att se deras nya lya.
Nehej nu kallar kaffekoppen som jag måste slänga i mig, för sen ska jag äntligen få äta.
9e maj- dagen efter en dag i skogen
Helgen spenderades på skola, tippen, på gräset utanför huset, i bergsätter, i bilen, på grusvägar, i Tjällmo, i Borggård och på skogsvandring för att sluta i Becka och Tobbes vardagsrum.
Hljómalind
Kanske förstår inte heller en insatt, och då blir det nog istället bara ord som jag själv skriver för min egen skull. Vad nu det ska göra för nytta. Fyfan, om jag ändå kunde göra någon nytta.
Om det gick att samla alla känslor, tankar, uttryck, ilska, funderingar, förvirringen och rädslan i en pärm, skulle det bli en sån där "700 sidors pocket som tar en evighet att läsa, men den läses ut på en vecka för den slutade aldrig förvåna"- bok. Men det är nog inte mitt verk att skriva, det är någon annans. Någon äldres. Men hon skulle nog aldrig orka...undra om hon orkar i sin hemliga bok. Den som bara hon läser. Som bara hon skriver. Varje dag.
Att man kan känna så mycket, trots att från dag till dag inte kunna separera känslorna och fokusera på just en. Det borde finnas ett pris för det. En fin pokal som får stå på hyllan och samla damm. Och när man en gång vart 5e år slänger en blick på den, så kan man påminnas om att känslorna blev så pass många, okontrollerbara och ihop trasslade att man faktiskt vann en ppkal. Å vad en sån buckla skulle vara konstigt.
Och alla dessa tankar. Tankar som tänkt så mycket att det blir totalt jävla förvirrande tillslut. Kanske påverkar tankarna känslorna. Eller så kanske tankarna försöker förstå känslorna. Eller så bestämmer sig känslorna för att ge fan i tankarna och köra sitt eget race, vilket resulterar i ångest och skuldkänslor.
Ilskan och rädslan går bredvid varandra. Som Scarlett och Rhett. Frågan är vilket som är värst. Ilskan är lika stor som Scarlett är bortskämd, egensinnad och neurotisk. Trots att det döljs bakom stora ord som "det får jag tänka på i morgon". Spelar det någon roll? Att gå och lägga sig varje kväll med vetskapen om att jag i morgon ska tänka på samma saker som får mig förbannad, som jag ägnat flera timmar denna dagen åt? Om jag ändå kunde vara en Rhett Butler. Som tar tag i sakerna...om det ändå hade handlat om att jag höll på att förlora och jag kämpade. Det är lite svårare att kämpa för en annan som just nu verkar vara en tredje person, en mix mellan en vilsen Scarlett som bestämmer sig, och Rhett som faktiskt gör handling.
Jag vet inte ens längre om det är rätt att vara besviken. Det kan man nog aldrig vara i min sits. Frågan är kanske snarare om man får vara besviken där jag/vi sitter. Vi kanske inte har den rätten? Hur som helst vet jag att jag har försökt, ni har försökt och vi har försökt. Men det hjälper inte. Det verkar nästan som att det slår mer tillbaka...tyvärr inte på alla, utan på en. Fan...där kom ilskan igen. I natt drömde jag om det. Att det gick för långt, så långt som jag önskar att det ska gå för att det för en gångs skull ska ta slut på riktigt. Så vi får börja leva våra liv igen. Jag avskyr det här året. Om vi ändå kunde hoppat över det senaste. Men till vad hade det lett då?
Jag vet att det är svårt för dig att förstå alla bitarna, men som sagt. Den som vet, förstår. Jag kom på nu att det egentligen kanske bara finns en som förstår mina ord fullt ut. Och jag vet att du kommer läsa kära syster.
Undra hur det hade sett ut om inte Adde funnits med, mitt i allt kaos. All soppa. Allt omkullvälta, sorgsna, ilska, stinkande kaos. Jag älskar dig för det.
en sån där dag
Det är både jobb och studier jag menar. Ibland då känns det som att det verkliga livet aldrig ska få komma till oss.Men det gör det väl förhoppningsvis, förr eller senare.
Å du älskade Andreas som orkar. Ida hon upprepar ständigt att hon inte tror att jag kan bli arg, sur, tvär o.s.v. Men det är min kära som får orka med det. Om det är bra eller dåligt att mest visa för sin närmaste kan jag inte svara på...
Solen den skiner för fullt och har faktiskt gjort hela dagen. Ett tag i morse när jag var på väg hem fick jag såna väldiga vårkänslor, trots att det var dryga -9 och solen ännu inte gått upp. Men nu är vi påväg mot rätt håll. Som man kan längta. Det här är en såndär dag som är bra på alla sätt och vis. Trots att jag lyckades ha sönder en eller flera proppar i tvättstugan. Sådana dagar ska vi hålla hårt i.
Helgen närmar sig. Jag har tvättat och pluggat hela dagen, och ska snart iväg med Ida för att hämta barn. I morgon ska jag vara på skolan igen för tenta, och sen hoppas jag att jag får hämta mig dator. Gärna idag egentligen. På lördag kommer det bli som vi längtat efter. Det vill säga att sitta med nära och kära i vår matsal med god mat och dryck. Addes pappa med familj kommer över, och det blir lite extra roligt eftersom det bara är hans pappa som varit här innan.
För övrigt Adde är du värd guld för så många gånger du får hålla upp mig för allt som snurrar runt om. För det som inte går att påverka mer för jag har gjort allt jag kan, liksom de andra. Jag älskar dig bara mer för ditt tålamod. Om endå allting kunde reda ut sig snart så du slapp trösta så mycket...
tjugosjunde i tolfte
Jaha. Då har julen kommit och gått. Jag har säkertligen i vanlig ordning ökat ett par kilo i vikt och det lär inte hjälpa att jag spenderat en timme i en chokladask nu. Men hör inte det till?
Som vanligt är både jag och min nu mera s.k. fästman ute i sista sekunden. Sista julklapparna inhandlades dagen före julafton. Vi båda var lediga hela förra veckan och det behövdes för annars hade vi nog blivit inlagda för blödande magsår lagom till julafton. Vår julhelg började redan i torsdags (23e) då vi för 3e året stod för uppesittarkväll med allt vad det innebär. Mycket folk, trevliga möten och ingen vinst på Bingo Lotto. Kvällen slutade inte riktigt som förväntat, men någon gång ska vara den första man sitter med ångest på julafton med.
Kl 7 pep vi upp på julafton då jag insisterar på att försöka hålla barnet inom mig vid liv så länge som möjligt. Det vill säga att jag vill gå upp då det fortfarande är mörkt ute. Gröt och kaffe varvades med julklappsutdelning mellan oss två, och därimellan öppnades även asken med våra ringar! Så nu är vi förlovade och har väl tagit ytterligare ett kliv in i ett svensson liv. Tack för alla gratulationer gott folk =)
Sedan gick våra telefoner varmt de kommande timmarna samtidigt som julmaten lagades och borden dukades. Kl 15 kom Addes mor och man hit och det blev en lugn afton med mat, glögg, kalle anka och godis. Kvällen spenderade vi med våra grannar i lugnan ro.
Juldagen fortsatte i samma spår som dagen innan. Det åts julmatsrester och grannskapet från 45an samlades på pulkabacken och frös halvt ihjäl medans barnen slängde sig ut på pulka och snowracer ut för backen. Igår (annandagen) stressade vi ut till Tjällmo för att äta julbord och fira med min familj. Eftersom min storebror hade brandjour så åkte vi vidare hem till honom i Borensberg för efterrätt och julklappsutdelning. Jag fick även lite presenter som kommit på efterkälken då jag inte träffade en del från släkten när jag fyllde. Tackar och bugar.
Denna dag har jag slagit ihjäl hos Ida (vilket tur att det inte enbart är främlingar som grannar). Någonstans hoppades jag att hon skulle ha varmare än vi har, men det var snarare tvärtom. Vi har gått och frusit hela dagen. I morse lär hela huset ha vaknat då det var rena rama tsunamin genom alla element så det dundrade ordentligt. Ida hade ringt hyresvärden kl 4 i morse i rena förtvivlan och förklarat sin rädsla medans hon skrev sitt testamente i tro att hon inte skulle överleva. Tydligen hade ett element gått sönder i källaren vilket resulterade i att samtliga element i hela huset tömts på vatten och det blev svinkallt överallt. Kunde inte detta hänt typ på våren eller sommaren istället då man inte riskerar att få köldskador?
I morgon bär det av till Carlsund igen för att skriva prov. Däremot tror jag inte att jag klarar vissa delar denna gång heller då jag inte har en aning om hur jag ska förklara vad försurning är med exakta termer. Lättast är om jag bara får tänka det, men det hjälper ju inte så mycket.
Jag vill passa på att tacka alla för en kanon julhelg. Och jag tror minsann att alla (utom min syster) blev lite glatt överraskade att dels se Adde med smycken, och dels att vi förlovat oss =)
God fortsättning
sjätte december
Den 20e november fick jag medverka vid min systers bröllop. Jag var så lycklig och rörd så det kändes som att det lika gärna kunde vara mitt bröllop. Hon och Jonas var så underbart vackra och det bokstavligen lyste om dem. Vigseln hölls i Tjällmo kyrka, men inte i stora salen utan i kapellet i en del av kyrkan. Det kändes som ett medeltida bröllop med tegelväggar, valv och belysning av massvis av levande ljus. Helt perfekt, och jag tror att det inte hade kunnat bli mer absolut för de båda. Middagen hölls på Gästgivaregården i Tjällmo och alla njöt av maten. Efter att varit med på deras bröllop har jag kommit fram till att jag förmodligen inte skulle klara av att gifta mig själv, då jag satt med tårfyllda ögon redan innan vi ens kommit till kyrkan, under vigseln och när det hölls tal vid middagen.
Den första advent åkte jag och Adde med min familj in till farmor i Linköping för det traditionella 1a adventsfikat. 7 sorters kakor och 1 tårta senare begav vi oss hemmåt. När vi var utanför Berg ringde pappa för att varna oss för att inte åka vägen över Berg hemmåt för att det är trafikstopp p.g.a. en trafikolycka. Inte visste han att vi var en av de 3 bilarna inblandade i olyckan. 10 minusgrader, storm på en öppen väg så det kändes som 20 minus. 3 bilar stod över vägen och stoppade därmed upp all trafik till och från Linköping den vägen. Ingen farligt skadad men vi var nog alla lika chockade.
Nu är det som vanligt när det börjar närma sig den 8e december. Jag är som ett barn. Lyrisk över att fylla år. Kanske för att jag alltid varit den sista att fylla år i både gemenskapskrets och släkt. Det spelar ingen roll om presenter delas ut. Eller om de är tomma. Jag blir så upprymd ändå. Och att jag fyller år är tydliga tecken på att julafton närmar sig med stora steg.
Julplaneringen är redan i full gång. Det blir inte lika fullspeckat som vanligt. För tredje året i rad håller Adde och jag i uppesittarkväll med Bingo Lotto hemma hos oss. Jultallrik, skinka, godis och glögg förtärs i flera timmar med några vänner. I år tror jag däremot att vi blir fler än tidigare :). Julafton spenderas med Addes mamma och man hemma hos oss, så det ska förberedas inför det. På juldagen ska vi förmodligen inte iväg på någonting. Jag insisterar på att få komma hem till mina föräldrar under julhelgen och äta julbord, mest av tradition, så jag har tvingat min familj att vi ska samlas på annandagen för julmat i vi syskons barndomshem. För visst är det något speciellt med att behålla en liten del av julhelgen som den alltid varit? Det blir inte längre risgrynsgröt i keramikskålarna med föräldrar och syskon, då vi alla är trötta för att vi höll på med det sista julstöket frampå småtimmarna dagen innan. Nej, då får vi istället planera om. Men jag har ju istället min kära sambo att äta julfrukost med.
Ytterligare en sak att tillägga som jag gjort sista tiden är att tvinga med Ida till Kina restaurangen Ming. Jag kan tycka att det är offattbart att hon bott i Motala hela sitt liv (30 år!!) och inte en enda gång ätit på en av stans godaste restauranger. När jag är rik ska jag bjuda med henne till Bella Notte och köpa in årgångsvin. Det får bli nästa projekt. Hon blev lika förälskad i de små vårrullarna som jag är, och Nils blev glad i gurka och knäckemacka. Att något så litet som mat kan göra flera personer lyckliga är egentligen fashinerande.
Nu väntar en dag full med plugg, promenad till stan och lite mer plugg.
artonde november
Nu är hur som helst hemmet helt färdigt, så när som på ett par hyllor som åker upp på väggen idag. För två veckor sedan inhandlade jag matsalsmöbler, och vi har fått upp ena gitarren på vägväggen, ska bara för 3e gången köpa andra plugg.
Idag blir det full fräs i vanlig ordning. Jag väntar på att Cissi ska komma förbi med en locktång och att vi ska hinna ta en promenad innan min syster kommer in. Sen ska jag hålls och fixa hennes hår, förhoppningsvis hinna gå en sväng med henne (förmodligen endast eventuellt). Sedan i eftermiddag kommer Tjottis och Micke hit med sina pojkar på fika. Någonstans mitt i detta ska jag hinna få upp de 4 hyllorna i matsalen, plugga, bädda, städa, andas och äta något.
Men nehej, lika bra att sätta igång....
tjugoåttonde oktober
Tidig dag för mig. Kl 5 hoppade jag upp och har suttit sen dess med kaffe och mjukisbyxor och skrivit på historian. Nu har jag bara sista uppgiften kvar, sen är jag klar med förra veckans uppgift och kan börja läsa för denna veckans och förbereda mig inför slutprovet jag har i morgon. Jag har kommit efter massor men på 3 dagar har jag arbetat ihop 2 veckors uppgifter, som vardera kräver ca 30 timmar. Well done, Trés Bien.
Nyss blev jag så glad. Jag gick in för att väcka Nicko (som alltid sover längre än både mig och Adde) och då viskade han försiktigt Goddag Goddag till mig =) Nu sitter han på buren och burrar upp sig och är väl förmodligen sur för att han var tvungen att vakna, men han kommer att somna om två timmar igen. (Han sitter även och headbangar nu).
Igår följde jag med Cissi och storhandlade och då passade jag på att köpa mitt favorit kaffe. Zoegas Intenzo - mjuk och smakrik. Köpte även med en annan sort som jag inte testat tidigare som lät fruktansvärt god: Zoegas Pasión Colombia - fruktig och fyllig. Kaffe är guld värt att kosta på sig lite dyrare, för det är faktiskt skillnad mellan Eldorado och Zoegas.
I söndags åkte vi ut till Tjällmo för att fira min mamma som fyllt 53. Då fick jag träffa min nya ögonsten. Malte. Fy farao så söt och underbar han är. Både jag och Adde smälte så fort mamma öppnade dörren, och en liten kattunge satt på hallgolvet och välkomnade oss med sina underbara små ögon. Med andra ord pratade vi barnspråk timmarna ute i Tjällmo och jag kunde inte släppa taget om honom. Till skillnad från mammas andra katt så var denna lugn och mer än kelig. Monsan, som den andra katten heter, var mysig när hon var liten, men nu har hon mest damp och får för sig att köra racer runt i huset med första bästa människa hon ser. Hon har även haft för vana att dela ut en och annan lavett, vilket är något av det fulaste som finns att se.
Fick för övrigt även reda på att min syster skaffat sig ytterligare en katt. Så nu har de 5 katter (om jag räknat rätt, kan lika gärna ligga 10 st till undangömda), 1 hund och 1 kanin. Hon är även förmodligen väldigt villig på att ta över Nicko.
Jahop, åter till plugget. I morgon ska jag återvända till min gamla gymnasieskola för att skriva slutprov. Tidigare skrevs alltid proven hemma, men nu har de lagt om detta moment. Från mitt håll är det delade åsikter. Visst är det oslagbart att kunna sitta hemma, ta en paus när jag känner att det är dags, äta när jag har en paus, kunna fixa med lite annat och ändå hinna klart med provet. Däremot är det nog till elevernas fördel (och lärarnas) att sitta i ett klassrum och skriva. Då kan inget annat hindra, jag tror att prestationsnivån höjs och effektiviseringen maximeras. Tydligen är motivet för att lägga om provskrivningen att lärare haft svårt att avgöra om eleverna själva skrivit sitt slutprov eller ej, och då är det ju bra att det blir såhär. Jag hoppas verkligen att det har den effekten på mig att jag presterar bättre nu mer på slutproven, än när jag skrivit dem hemma. Sitter nu och väntar på att ringa och anmäla mig till provskrivningen, som jag glömde bort att göra igår. Däremot har jag varken namn eller nummer till/på personen jag ska ringa. Så blir väl som vanligt att ringa runt till halva motalakommun när jag ska få tag på någon som arbetar på Komvux.
Nehej, nu måste jag fortsätta så jag sen kan dyka in i nästa uppgift. Måste även hitta bok till inköp och varuhanteringskursen som jag början nästa vecka :) Gött med lite handelskurser....undra om jag får något annat betyg än VG i den...eftersom jag endast fått vg i de andra handelskurserna....å andra sidan är det skönt med en stabil nivå. 
uppe med tuppen
Snöslask (någonstans) nedanför jönköping. Snart kommer det hit. Nu ligger det i alla fall på -1 ute.
Det skulle vara underbart om det faktiskt började snöa nu när jag och Ida ska gå och lämna hennes barn på skolan, jag tror nästan att jag skulle kunna fälla en lyckotår då. Men det blir säkert som förra vintern; d.v.s. kallt, sen iskallt och snön kommer i sena november/ december. Sen ligger kvar till april. Men oj så jag längtar.
Igår luktade det bak i hela lägenheten. Jag bakade muffins till mamma men självklart blev det 1 för lite, så nu måste jag ställa mig och baka ännu en omgång. Men det är lika bra det för då kan jag själv ha ett par påsar i frysen.
Är även klar med försäljning och service kursen. Skrapade hem ett någorlunda bra betyg, och det är väl på ett sätt bra att jag ligger på VG i samtliga handels kurser. Hellre det än några G, några V´G och några MVG. Skönt att ligga på en stabil kurva.
Nehej. Nu måste jag fylla på kaffet och leta fram mina fodrade skor. För snart bär det iväg.
Skepp o hoj.
Bilden är från i lördags, jag tackar för kindpussen Selina.
arkitektur
Det spanska slottet El Escorial från 1500 talet är helt underbart! Dit måste jag åka. Sen självklart även till palatset i Versaille. Ludvig visste vad vacker arkitektur var verkligen.
Hearst Castle
El Escorial
Palace of Versailles
artonde i tionde
Även om jag varje år säger att jag ska vara ute i god tid med allting, så är det endå samma sak varje år. Jag börjar köpa julklappar i tid, sen köper jag massor för jag inte kan sluta, sen när julafton närmar sig så inser jag att jag har inte ens köpt det jag skulle så jag måste i princip börja om och det hela slutar (som förra året) att jag i princip är pank för allt gått åt till julklappar och mat.
Men det är så härligt. Gud så jag längtar. Frågan är bara; var ska vi ha granen i år? Det är ju så fint att titta på när man samtidigt kollar på typ....tv. Men det kanske skulle bli finare att ha den stå i matsalen? Aja, det får bli decembers huvudvärk.
Jag tänkte vara lite typisk svensk och prata väder. Det är något av det tråkigaste att prata om, men ändå är vi ju faktiskt beroende av det. Även de som vägrar erkänna det. Det hade varit en total skillnad om vi bodde i californien där du endast behöver bry dig om exempelvis vindarna i fall du tänkt ge dig ut på surfbräda. Men här måste vi bry oss.
Hur som haver blåser det storm nu. Vilket innebär att jag kan inte ta bort mina tomater från balkongen för då blåser både de och jag iväg. Jag tycker så synd om Adde som måste stå ute i detta väder hela dagen (antar att han svär friskt i Vadstena nu). Dessutom är det iskallt här inne, och det kliar så pass i fingrarna att jag snart tror att jag fjuttar på vedklamparna som står i den öppna spisen. Men då blir jag väl vräkt eller dylikt.
Helgen var toppen. Fick finbesök från västkusten av Landberg som kom hem, och här hemma skålades det. Vi har även fikat hos konstapel Tim och Addes mormor o morfar i helgen. Jag känner att det får bli en dag ut till Tjällmo i veckan och fika med mina släktingar med. Vi ska förvisso fira mamma i helgen, men det är så skönt att åka ut en vardag.
Nu är frågan om jag ska återgå till stickandet av min fula pläd, eller om jag ska fortsätta plugga.....Jag kan ju iochförsig kompromissa och sticka först, plugga vidare sen eftersom jag redan suttit o plöjt igenom 30 sidor.
Over and out.
förresten tror jag att csn kommer få sig en liten chock denna vecka. Catching!
13e oktober
Det har blivit något så fruktansvärt kallt ute nu. Ska tydligen gå ner på -4 i morgon, så nu är verkligen hösten här på riktigt. Det är däremot väldigt fint att vi utanför vår balkong har en jättestor lönn som är klädd i höstens alla färger. Då känns det inte allt för uselt med höst.
Förra veckan hände både det ena och det andra. På torsdagen kom Addes ena syster (och hennes andra bror) och hennes pojkvän hit, han är från Argentina så engelskan flödade för fullt här hemma. På fredagen var det tvättstuga för min del och Adde åkte ner till Göteborg över dagen.
På lördagen kom Addes mamma och hennes man hit på fika. Tiden går så fort, känns som att det var bara några veckor sedan jag träffade dem sist, men så inser man att det är över en månad sedan. Kvällen spenderades sen hos Jimmy och Elin.
Nu har jag fått inbjudan på posten till ett bröllop. Även om jag redan har klänningen klar, så måste jag verkligen ta tag i att hitta passande skor och någon överdel. Jag längtar så mycket=)
Hrms...slut på ord? Lika bra att sluta.....
Tiden går fort för övrigt, redan gått 2 år och 3 månader.
